EU ritar om upphandlingen

EU:s förslag till ny upphandlingsförordning – vad behöver upphandlande myndigheter och enheter förbereda sig på redan nu?

Europeiska antog den 9 september 2026 förslaget COM(2026) 590 till en ny förordning om offentlig upphandling (Public Procurement Act). Förslaget innebär att de tre nuvarande upphandlingsdirektiven – 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU – ersätts av en enda, direkt tillämplig EU-förordning. LOU, LUF och LUK kommer därmed att upphöra som nationella genomförandelagar, och förordningens bestämmelser tillämpas direkt i Sverige. Det har riktats en hel del kritik mot att det föreslås en förordning istället för ett direktiv och vi får därför se om och hur förslaget går igenom.

Eftersom förordningen sammanför de klassiska sektorerna och försörjningssektorerna i ett gemensamt regelverk berör förändringarna alla upphandlande organisationer.

Nedan belyser vi tre centrala förändringar som föreslås jämfört med dagens LOU och LUF, och ger konkreta förslag på hur ni kan börja förbereda er redan nu.

1. Lägsta pris försvinner – obligatorisk kvalitetsviktning

Nuläge: Både LOU (16 kap. 1 §) och LUF (15 kap. 1 §) tillåter att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet utvärderas enbart på grunden “pris”, dvs. lägsta pris som enda tilldelningskriterium.

Förändring: Förordningen inför bästa pris-kvalitetsförhållande (Best Price-Quality Ratio, BPQR) som standardmetod med en obligatorisk kvalitetsviktning om minst 30 procent av totalpoängen. För arbetsintensiva kontrakt, där arbetskraftskostnaden typiskt sett dominerar kontraktsvärdet, höjs kravet till minst 50 procent. Det kan alltså komma att gälla inom bl.a. städtjänster, hemtjänst och personlig assistans, konsulttjänster och hantverkartjänster där materialkostnaderna understiger arbetskostnaderna. Vid arbetsintensiva kontrakt ska också väsentliga sociala hänsyn tas. Undantag från BPQR som utvärderingsgrund (“comply or explain”) tillåts enbart om kvaliteten kan säkerställas genom kravspecifikationer och/eller kontraktsvillkor. Regeln ska gälla både för upphandlande myndigheter (idag LOU) och upphandlande enheter (idag LUF).

Ni skulle kunna börja förbereda redan nu:

• Inventera pågående och kommande upphandlingar där ni typiskt sett endast använder pris som utvärderingsgrund för att få en överblick över ert nuläge.
• Utbilda upphandlare i utvärderingsmodeller med kvalitetsviktning och i att dokumentera eventuella “comply or explain”-undantag.

Utveckla kvalitetskriterier – t.ex. leveranstid, miljöegenskaper, personalens kvalifikationer, service – som kan beaktas vid era anbudsutvärderingar

2. Från bör till ska – bindande gröna upphandlingskrav och cybersäkerhet att uppmärksamma

Nuläge: Enligt LOU 4 kap. 3 § bör upphandlande myndigheter beakta miljöhänsyn “om upphandlingens art motiverar detta”, och samma principiella hållning gäller för LUF. Miljökrav kan formuleras som obligatoriska krav, tilldelningskriterier eller kontraktsvillkor, men det finns ingen generell skyldighet att ställa dem.

Varken LOU eller LUF innehåller bestämmelser om cybersäkerhet eller leveranskedjeresiliens.

Förändring: Förordningen gör gröna krav obligatoriska för produkter som omfattas av viss EU-lagstiftning (såsom vissa byggprodukter, batterier och förpackningar). Sådana krav kan exempelvis avse energieffektivitet och ekodesign. Upphandlande organisationer ska kräva högsta tillgängliga energieffektivitetsklass och i första hand EU Ecolabel. Kommissionen kan anta ytterligare bindande krav via delegerade akter.

• Därtill införs ett nytt kapitel om säkerhet och resiliens (artiklarna 66–69 i förordningsförslaget). Organisationer som identifierats som kritiska entiteter enligt CER-direktivet (Critical Entities Resilience) ska kräva leveranssäkerhet, resiliens och transparens i leveranskedjorna, inklusive diversifiering (multi-source), beredskapslager, krisplaner och cybersäkerhet. Cybersäkerhetskrav får ställas som specifikationer, tilldelningskriterier eller kontraktsvillkor. Dessa bestämmelser berör inte minst upphandlande enheter inom energi, vatten, transport och digital infrastruktur.

Ni skulle kunna börja förbereda redan nu:

• Kartlägg era inköpskategorier mot förordningsförslagets bilaga VII och identifiera var bindande miljökrav träffar för just er. Använd Upphandlingsmyndighetens kriterietjänst och EU:s GPP-kriterier som utgångspunkt redan nu.
• Utveckla er kompetens i livscykelkostnadsberäkning (LCC), eftersom förordningen integrerar LCC i kvalitetsviktningen.
• Kontrollera om er organisation omfattas av CER-direktivet eller NIS 2-direktivet. Om er organisation omfattas kommer ni behöva formulera kontraktsvillkor om kontinuitetsplaner, beredskapslager och cybersäkerhet inför kommande upphandlingar.

3. Europeisk preferens – krav på EU-ursprung kan ställas

Nuläge: LOU innehåller ingen bestämmelse om europeisk preferens utan snarare att alla leverantörer ska tävla på samma villkor oavsett nationellt ursprung. LUF har en begränsad tredjelandsmekanism i 18 kap. som enbart avser varukontrakt: anbud med tredjelandsvaror (mer än hälften av varuvärdet) från länder utan handelsavtal med EU kan förkastas, och vid likvärdiga anbud inom tre procent prisskillnad ges företräde åt EU-anbud.

EU-domstolen har också i sina avgöranden i målen C-652/22 (Kolin) och C-266/22 (Qingdao) uttalat att endast leverantörer från EU, EES och från länder med handelsavtal med EU kan åberopa de rättigheter som följer av upphandlingsdirektiven, däribland rätten till likabehandling.

Förändring: Förordningen inför ett helt nytt kapitel om europeisk preferens (artiklarna 70–77) som gäller för alla upphandlande organisationer. Bland de verktyg som föreslås införas kan följande nämnas:

• Möjlighet att begränsa deltagande i upphandling till leverantörer från EU eller från länder som har handelsavtal med EU.
• Möjlighet att kräva att minst 50 procent av varornas värde har EU-ursprung.
• Möjlighet att tillämpa utvärderingspreferenser genom prisavdrag eller poängtillägg, samt förkasta anbud med för hög andel tredjelandsvaror.

Till skillnad från LUF:s nuvarande regel gäller de nya bestämmelserna inte bara varukontrakt utan även tjänste- och byggentreprenadupphandlingar. Kommissionen kan dessutom göra europeisk preferens obligatorisk i strategiskt viktiga sektorer.

Ni skulle kunna börja förbereda redan nu:

• Kartlägg er leverantörsbas med avseende på tredjelandsleverantörer och tredjelandsvaror, särskilt i strategiskt känsliga kategorier (IT, energi, medicintekniska produkter).
• Utarbeta rutiner för ursprungskontroll – varors ursprung bestäms enligt EU:s tullkodex, operatörers ursprung enligt IPI-förordningen.
• Bevaka Kommissionens onlineverktyg (Access2Markets) som ska användas för att avgöra vilka leverantörer och varor som är ingår i respektive handelsavtal.

Nästa steg – vad händer nu?

Det finns nu möjlighet att lämna synpunkter på förslaget till förordning och det är öppet för alla att komma med synpunkter fram till den 10 november 2026.

Förordningen föreslås tillämpas med en tvåårig övergångsperiod efter antagande. Även om den parlamentariska processen kan medföra ändringar är den övergripande inriktningen tydlig vilket inte minst illustreras av hur Stéphane Séjourné, EU-kommissionär med ansvar bl.a. för upphandlingsfrågor, kommenterade EU-kommissionens antagande av förslaget.

”Europa spenderar hundratals miljarder euro på offentlig upphandling varje år. Pengarna måste användas bättre för Europa. […] Och vi tar tydlig politisk ställning: Europas offentliga medel måste när så är möjligt användas för att skapa jobb, investeringar och möjligheter i Europa snarare än att fylla våra konkurrenters orderböcker.”

Vi rekommenderar alla upphandlande organisationer att redan nu:

1. Göra en analys med beaktande av de nya reglerna. Syftet med analysen bör vara att identifiera skillnaden mellan den nivå ni behöver uppnå och den nivån som föreligger vid tidpunkten för analysen.
2. Investera i kompetensutveckling – utbilda upphandlare i kvalitetsviktning, livscykelkostnader, leveranskedjeresiliens och ursprungskontroll.
3. Anpassa upphandlingsmallar och policydokument stegvis, så att övergången blir smidig.

Vi uppmuntrar er också att lämna synpunkter på förordningsförslaget till EU.

Vi på Moll Wendén Law följer lagstiftningsprocessen löpande och bistår gärna med rådgivning kring förberedelserna.

 

Om författarna:

 

Catharina Piper är affärsjurist och partner vid Moll Wendén Law, där hon ansvarar för rådgivning inom bland annat offentlig upphandling, vård- och omsorgsjuridik samt offentlig rätt. Hon har över 26 års erfarenhet av kvalificerat juridiskt arbete inom offentlig upphandling och är en av författarna till Norstedts lagkommentar om offentlig upphandling. Catharina har arbetat inom myndighet, bolag och advokatverksamhet och är en flitigt anlitad och uppskattad föreläsare och utbildare (hos bl.a. Silf och vid juristutbildningarna vid Lunds och Stockholms universitet) inom bland annat upphandling, hållbarhet, oegentligheter, välfärdsbrott och beredskap.

 

Gustaf Strand är affärsjurist och specialist counsel vid Moll Wendén Law, där han huvudsakligen arbetar med offentlig upphandling i upphandlingens samtliga skeden – från behovs- och marknadsanalys till uppföljning, överprövningar och tvister. Han har tidigare arbetat som upphandlare inom både kommunal och statlig verksamhet. Gustaf är en uppskattad föreläsare och utbildare, bland annat hos Silf samt på juristutbildningarna vid Lunds och Stockholms universitet, inom hållbarhet, oegentligheter, välfärdsbrott och beredskap.

//September 2026